Sunday, May 14, 2017


Estrella, blandat mög

Vi börjar i botten och jobbar oss upp - utan att för den skull varken nå himlen, trädtopparna eller ens rännstenen. Guacamole style. Alltså varför gör jag så här mot mig själv? Jag vet, 100 % säkert, att det är så vansinnigt äckligt redan när jag står i affären. Men ändå.

När jag först öppnar påsen smakar det lite surt (inte gott surt, bara fränt (inte fränt som i den bra bemärkelsen (bandana, moppe, stentvättade jeans), utan äckligt fränt)). Sedan lite som det gröna på gurkan luktar när man river den till tzatziki. Sedan kommer en fadd hetta. Ingen spännande chilihetta, inget sting. Bara "det känns på tungan men det gör ingen nytta så varför ha det så här?".

Blir ni någon gång hembjudna till Estrella - och Estrella ba' hänger där i sin dörröppning och "Tjena! Kom in på lite spännande mexikanska vibbar vettja!" så vänd om. Ta hissen och dra ned igen. Estrella har spenatpulver och tre sorters socker i sin guacamole. Det är spöstraff.

Nåväl. När påsen sedan fått stå en dag gör jag ett andra försök. Då smakar det ungefär som när man lämnat olika sallads- och grönsaksrester i slasken lite för länge. Grundvidrigt. Som om påsen redan börjat längta efter att hamna i soporna och antagit deras doft och smak. Noll alligatorpäron av fem möjliga. 0/5.

Seasalt & butter. Skulle kunnat heta Sourcream & Butter. Som alla OLW/Estrella-chips de senaste femton åren. Sourcream! Sourcream! Sourcream! (Vänta nu?!? Phew, tur - ingen Michael Keaton-karaktär dyker upp i rummet och driver gäck med mej.) Efter att ha brottats med Guacamole Style tycker smaklökarna att det är ganska ok. Men det är det såklart inte, egentligen. Det är totalt onödiga chips. Smörsmak passar bättre på popcorn och pengarna hade passat bättre i min plånbok. Pengarna tillbaka! Ni behagar skämta! 1/5

Wednesday, November 11, 2015

Estrella Julostchips, 275 g


Estrella Julostchips, 275 g

Det här med att gå i mataffären när man är hungrig slutar ju alltid med chipsköp. "Måste ju i alla fall prova!"

Hem kommer man således med en påse Estralla Julostchips. Julost? Jul-ost? Julóst? Ja ja, skitsamma. Vad nu än julost är i detta fall så smakar det misstänkt likt alla ostchips du tidigare ätit. Ostpulver á la cheddar av den typ du hittar på nachos och tortillachips. Äter man julostchipet allena så är det en rätt unken smak alltså, och alldeles, alldeles för salt. Inte gott någonstans tyvärr.

Men så är jag i regel också skeptisk till chips med ostsmak - ostsnacks gör sig bäst i båg- eller bollform. Så kanske är jag fel person att döma, vad vet jag? Smaken är ju trots allt som baken - delad, och luktar ungefär som dom här chipsen.

En burk schackbrädesfärg av fem möjliga.

1/5



Men här kommer en part 2 av recensionen. En sequel. Sjukt va?

Jag kunde liksom ändå inte ge upp på 275 gram chips som trots allt hade ett bra krisp. Så då gör jag som jag alltid gör - pressar en citronhalva och sätter igång att dippa. Nu tror ni att det är något fel på mej? Blev jag tappad när jag var liten? Ja, det blev jag faktiskt. Min mamma har på senare år äntligen vågat berätta att jag flög ned i det hårda tvättstugegolvet när hon lagt ned mig en stund för att ta hand om tvätten. Men det går fortfarande inte att komma ifrån att chips i regel saknar syra. De har sälta, ibland umami. Men inget annat. Tillför du något surt/syrligt så blir det genast lite mer spännande. Och här händer det faktiskt något kul - det blir rejält äckelgott på ett oförklarligt sätt, och ganska svårt att sluta äta. Sourcream & onion är också en typisk smak som gör sig bra med pressad citron (däremot barbecue blir otroligt snuskiga).

Så - låt detta bli ett ledstjärna. När allt annat sviker, lita på citronen.

Thursday, September 12, 2013

Spicy Bananas Djungelchips

 
Renée Voltaire Spicy Banana, 85 g
Handplockade bananer från Ecuadors kust. Ja just det, bananer - inte potäter. Tillverkade av ett företag som står så långt från chipsosfären som det egentligen är möjligt, där sortimentet består av agavesirap, alfalfafrön och detoxkurer. Allvarligt talat, hur höga är förväntningarna? Men ungefär samtidigt så lanserar OLW sin nya "limited edition"-serie med sköna "nyheter" som Sourcream & Chives (alltid denna sourcream) och Smoked BBQ (duh!). Och när man livstrött vaggar bort från chipshyllan på väg ut ur affären så passerar man en pippigul liten påse med en apa på. Man tänker att det knappast kan bli värre, så varför inte prova?

Chipsen är av naturliga skäl mindre än vanliga, och dessutom lite tjockare. Typ som en torkad skiva banan..ehh. Något riktigt krisp finns egentligen inte heller. Men det gör ändå inget - för upplevelsen som helhet är två aptummar upp! Smakar det banan? Nä, det rör sig faktiskt om matbanan. Men någonstans när chipet väts upp av längtande saliv så frigörs ändå en viss fruktighet som potatisen saknar. Tillsammans med de relativt få övriga ingredienserna (salt, chili, citronsyra) så blir det en väldigt behaglig upplevelse där varje beståndsdel kan urskiljas. Obehagliga glutamat/maltodextrin/sourcream-cocktails känns långt borta. Chilin ger en tydlig, rätt ilsken hetta och mängden citronsyra är även den tillsatt med den stora apnypan. Det blir lite snabba kickar med all sälta, hetta, syra - men det funkar absolut för mig. Och påsstorleken är precis lagom för att man inte ska hinna tröttna eller få för ont i munnen (ett visst mått av självspäkning är involverat).

All in all så kan man konstatera att några av de godaste chipsen just nu inte står att finna i chipshyllan. Men varför bananchips skulle vara hälsosammare än potätchips har jag förresten ingen aning om. Fetthalten ligger stadigt kring 32 %. Jag tror det handlar om marknadsföring. Potätchips är hopplösa att marknadsföra som ett hälsosamt alternativ.

Fyra påklädda apor av fem möjliga!  

4/5

Saturday, January 22, 2011

Blair's Death Rain: Habanero


Blair's Death Rain: Habanero, 142 g
I kategorin "stark, starkare, starkast" finner vi dessa typiskt amerikanska chips med smak av habanero. För er som inte känner till habanero så är det alltså en av de i särklass starkaste chilisorterna, insorterat i scoville-skalan någonstans mellan pepparspray och tabasco - och ungefär tio gånger starkare än cayennepeppar.

Och ja, starkt är det. Första chipet som träffar tungan framkallar en tårgasliknande reaktion och man undrar vad det egentligen är frågan om. Efter ett par chip till vänjer man sig dock (jag gissar jag smaklökarna kryper ihop och dör i ett hörn) och hettan ger en ganska skön blodrusande effekt till mun, gom och svalg.

So far so good, men det som tyvärr händer när styrkan avtar i upplevd effekt är att de smaklökar som ännu håller fortet börjar känna chipsens egentliga smak - och den är helt enkelt inte så god. En viss ton av tabascoaktig pepparsmak är ok, men framförallt är det en sådan överväldigande röksmak. Artificiell röksmak. Ungefär som att dippa i liquid smoke tänker jag. Synd, det som hade kunnat vara gott på riktigt är nu reducerat till en kul gimmick på festen. Lurpassa på gästerna som tar en näve chips och springer mot vattenkranen.

Värt att nämna är att påsfan kostade en femtilapp. Mvh "Läs prislappen innan du går till kassan".

Två bedövade tungor av fem möjliga.

2/5

Thursday, September 23, 2010

OLW Limited Edition



OLW har alltså, utan att meddela mig, haft någon form av tävling där folk fått pitcha sina smakidéer och utav dessa har man valt ut tre som satts i produktion. Bra initiativ men resultatet kan verkligen ifrågasättas. Att man dessutom låter spektaklet gå under namnet "mysmatchen" är jag övertygad kommer innebära helvetets nedre regioner för någon på deras marknadsföringsavdelning.

OLW Pickles & Mayo, 200 g
Först ut har vi Pickes & Mayo - som alltså ska emulera smaken av pickles på tub. Den är inte helt åt skogen, men känns ganska ofräsch och vinägerinslaget är det enda som räddar den från att bli ett totalt bottennapp.

2/5


OLW Creamy Pizza, 200 g
Ok, nu är vi på väg nedåt. Detta är faktiskt vämjeligt och jag kastade 4/5 av innehållet. Det smakar nån billig äcklig variant av pizza crackers. Ostpulver och nån fadd oregano-ton. Riktigt jäkla vidrigt!

1/5


OLW Vilda Western BBQ, 200g
Alltså jag har inte ens testat dessa men ger mig på ett betyg ändå. Och det blir självklart ett bottennapp. Kan ni gissa vad som skiljer dessa nya spännande "Vilda Western" från vanliga Barbeque chips? En ledtråd: den överlägset mest vanliga smaken i Sveriges chipsflora just nu. Kan ni nu? Om inte så är svaret såklart Sourcream. Den skulle alltså lika gärna kunnat heta Sourcream & Barbeque. Och därmed fållats in bredvid ärke-äckliga chips som Sourcream & Peppar, Sourcream & Dill, Sourcream & Bearnaise, Spicy Mexican & Sourcream, Sourcream & Cheese, Sourcream & Sweet Chili. Fattar ni? OLW och Estrella använder sourcream som nån slags "släta över"-krydda. Det smakar bara smakförstärkare och glutamat och är riktigt vidrigt. Och då kommer det ändå från mig, som utan tvekan ätit några hundra påsar Sourcream & Onion i mina dagar.

Nä fy fan. Det blir långfingret till det svenska chipsetablissemanget i fortsättningen. Jag gjorde ett försök att maila Estrella och fråga varför man bara valde Sourcream-blandningar istället för lite enklare smaker. Svaret löd: "Att vi har så mycket med Sourcream & Onion är för att det är den smaken som de flesta gillar." Bara en sån sak. Vi vill ju ha deras chipsexpertis och bli introducerade för nya spännande smaker - men får sourcream tills det sprutar ur öronen. Nu är jag medveten att jag låter som en foliehatt, men chips är fan allvar!

Märk väl att dom inte heter "Vilda Västern" eller "Wild West" - utan det skönt språkknullande "Vilda Western".

0/5


Och noll av fem får både Estrella och OLW för ALLT dom gör just nu.

Monday, June 14, 2010

Lay's Pizza Pepperoni


Lay's Pizza Pepperoni, 200 g
Ännu en limited edition-smak från Lay's. Har ännu inte tröttnat på den förra och blev synnerligen förvånad när denna plötsligt stod och suktade på ICA-hyllan. Hade egentligen tänkt ha en chipsfri vecka efter att jag ätit två påsar i helgen, men nu sprack det.

Ok, Pizza sa ni? Pepperoni? Först och främst så innehåller dom inget köttextrakt. Kudos. När åt jag senast en Pepperoni-pizza? Svar: det har aldrig hänt, så mina referensramar kanske är lite snäva i det här fallet. Men visst har man känt doften från dem när vänner och bekanta beställt.

Nåja, ingen idé att beata runt bushen. Stoppar ett chips i munnen och, ja, vad ska man säga? Det smakar hasch! Hasch, gräs, weed, marijuana, cannabis, hampa. Kalla det vad du vill men det smakar likväl ganja och inget annat. Ytterst märkligt. Man bör dock betänka att Lay's i Europa förpackas av företaget Smiths Food Group i, ja just det, Holland. Say no more, say no more, hint, hint, nudge, nudge.

Det är alltså en riktigt udda smak men på något sätt kan man inte låta bli att ta ett till, och ett till... Det är ganska bra styrka i dem också. En liten cayenne-ton som ligger och skaver långt bak i svalget.

I övrigt känns dom som många andra Lay's-chips. Bra krisp, inte för flottigt, inga räfflor. Jag gillar Lay's. Tre nyskördade toppskott av fem möjliga.

3/5

Wednesday, April 07, 2010

Pepsi Max Wild Side Baobab


Pepsi Max Wild Side Baobab 50 cl

Nån ny Pepsi-smak. Vad smakar det undrar ni? Ingen jävla aning. Sunkig light-cola men en svag svag touch av något. Att man säger Baobab och inte Apbröd, som är växtens egentliga namn, tycker jag är väldigt tråkigt. Samma sak med alligatorpäron, gubbfrukt och judekörsbär.

Baobab låter iofs som något ur en Hugo Ball-komposition. Eller Åke Hodell. Faktum är att jag inte har så mycket att säga om det här blasket. Och eftersom jag inte hittade nån bild på drycken så får ni en på Hugo Ball. Det var väl ball?

Spar åtminstone en skvätt för att blanda med rödvin på fredag.

Två män med kontaktmickar en kväll på Fylkingen av fem möjliga

2/5